måndag 16 november 2009

Trött på MP

I SVT:s Agenda i igår i en debatt med Sten Tolgfors (M) påstod Peter Eriksson (MP) att demokratin misslyckats i Afghanistan och att Sverige därför borde ge upp.

Jag undrar verkligen vilken syn på solidaritet och frihet Peter har. Peter - vi får aldrig acceptera kränkningar av mänskliga rättigheter oberoende av var i världen dessa sker.

Kvinnor och barns säkerhetssituation i Afghanistan - ett perspektiv som Peter inte vill veta av? Vet inte Peter att kvinnor och barns situation inte ser ut som det gör för oss i SWE.

2 kommentarer:

EKOMAT OCH EKOTIPS sa...

Hej! Jag håller verkligen med om att vi får aldrig acceptera kränkningar av mänskliga rättigheter. Afghanistan är ett komplext land med en historia av konflikter som går tillbaka till Sovjettiden. Inom Freds- och konfliktvetenskapen så tar man upp bland annat det här och där diskuteras också vad länder och internationella organisationer kan göra. Tex internationella fredsbevarande operationer.

Problemet med Afghanistan är att det består av flera olika grupper och sedan har vi problemet med Talibanerna.

Det som är intressant att veta och berätta för folk om är att Talibanerna är en kvarleva av den motståndsrörelse som hade USA:s stöd för att köra ut Sovjetunionen ur Afghanistan och när USA sedan vända Afghanistans ryggen så växte denna Talibanrörelse fram och den kom då att vända vapnen mot USA och västvärlden.

Sedan finns det många olika stammar och klaner inne i Afghanistan som gör det svårt att hålla ihop landet. President Karzai har ju tyvärr hamnat i den situation att han inte åtnjuter majoritetens stöd i Afghanistan och det gör att FN knappast har någon de egentligen kan tala med och som accepteras av alla parter i Afghanistan.

Men, nu blev det ju ingen andra valomgång i Afghanistan utan resultatet från första valomgången står fast trots att valkommissionen konstaterade massivt valfusk.

Afghanistan är väldigt sönderslaget efter alla konflikter och det är inte mer militärer som behövs utan det är den sociala delen av samhället som behöver mest stöd, tex skolor, sjukhus och framväxten av arbetsplatser så människor får en försörjning och ett värdigt liv. Sedan behövs det givetvis en teknisk infrastruktur med vägar, järnvägar, bostäder osv.

Det är således inte militärer utan det är tekniker, ingengörer, lärare osv som behövs för att börja bygga upp Afghanistan.

Dvs, det civila samhället och där kan Sverige och de nordiska länderna bidra med mycket.

Hur man skall hantera Talibanerna är en god fråga, där kanske militären är det enda alternativet för studenten, men det är inte långsiktigt hållbart.

Det behövs en grundläggande försoning mellan folkgrupper runt om i Afghanistan så de kan leva tillsammans sida vid sida och bygga upp sitt land tillsammans.

Hoppas att detta har klargjort problemet med Afghanistan och vad som behöver göras. Det handlar således inte om att ta partipolitisk hänsyn utan att ta hänsyn till fakta på marken.

Sedan är det noga med att västvärlden inte kommer och intervenerar så fort det är oroligt runt om i världen. Detta har jag lärt mig av våra Antropologer och Socialantropologer. Dessa kan mycket om olika kulturer, grupper och stammar i olika länder och vi bör lyssna och lära oss mycket av dessa personer. Antropologer och Socialantropologer är särskilt lämpade eftersom de jobbar mycket med fältstudier i sin forskning och bygger upp ett förtroende hos lokalbefolkningen vilket inte militärer gör på samma sätt.

Således bör våra politiker lyssna på expertisen som finns ute på våra universitet och högskolor och som kan bidra till att förstå och hjälpa till att lösa många av dessa svåra konflikter.

Ute på våra universitet och högskolor finns också folkrättsexperter och konflikthanterare och konfliktlösare som har erfarenhet av att fungera som civila medlare i olika konflikter. Även dessa bör våra politiker lyssna på och lära sig av.

Så om Akademi och politik kan samverka så kan vi komma framåt på ett bättre sätt än om politikerna kör solo och struntar i att lyssna på och lära sig av expertisen som är fallet idag.

Mvh

Mikael

Jenny Petersson sa...

Det finns viktiga demokratiska reformer som har ägt rum i Afghanistan sedan Talibanernas fall 2001. För första gången i historien har afghanerna ett folkvalt parlament och en folkvald president. Landet håller för närvarande på att bygga upp en armé och en polis. Det pågår även reformer för att reformera rättssystemet och förhindra mutor och korruption. Men som Amnesty international påpekat i sin årsrapport från 2008 så lämnar värnandet om de mänskliga rättigheterna mycket att önska i Afghanistan och det är angeläget att landet fortsätter med de reformer som man åtagit sig för att bli en riktig rättstat.
 
Jag anser och håller med dig att Afghanistan behöver fortfarande internationell hjälp för att stabilisera landets alla delar. De fredsfrämjande styrkorna som verkar i Afghanistan gör detta på inbjudan av den afghanska regeringen och med ett FN-mandat som stöd. I takt med att det internationella samfunds och det afghanska samhället blir allt bättre på att bygga upp egna säkerhetsstrukturer så som en armé och en polis så kan sannolikt det internationella samfundets militära närvaro i Afghanistan på sikt minska.
 
Det återstår mycket att göra, bland annat för att etablera ett jämställt Afghanistan. Viktiga framsteg har dock ägt rum sedan Talibanerna förlorade makten. Idag har Afghanistan ett parlament med 25 procent kvinnor. Under talibanernas styre var detta otänkbart. Idag går 6 miljoner fler barn i skolan varav 5 miljoner tjejer. Under talibanernas era fick inte tjejer gå i skolan. Utbildning och deltagande i de folkvalda institutionerna är naturligtvis hörnstenars för att åstadkomma ett jämställt Afghanistan men mycket arbete återstår som sagt.